Dela upp ord i morfem

Den denna plats artikeln besitter källhänvisningar, dock eftersom detta saknas fotnoter existerar detta svårt för att att fatta beslut eller bestämma något vilken arbetsuppgift såsom existerar hämtad fanns. (2024-07) Hjälp gärna mot tillsammans för att redigera artikeln, alternativt diskutera saken vid diskussionssidan.

Morfologi alternativt formlära existerar den sektion från lingvistiken likt studera ordens struktur, deras former samt bildning.

Ordet existerar den minsta relevanta enheten till syntaxen, dock även dessa enheter besitter ett inre struktur, samt inom dem flesta tungomål (om ej alla) kunna man klart urskilja delar från mening, liksom regelmässigt är kapabel förknippas tillsammans med delar från andra mening. liknande orddelar kallas till språkets minsta betydelsebärande enhet.

Sambandet mellan mot modell potatis, potatisar samt potatisskalare existerar på grund av ett modersmålstalare från svenska helt tydlig. Lika tydlig existerar detta för att förhållandet mellan dessa mening går för att uttrycka såsom regler, vilka kunna tillämpas vid flera, flera andra ordpar. vid identisk sätt liksom potatis förhåller sig mot potatisar, förhåller sig lök mot lökar, potatis äger identisk funktion inom potatisskalare såsom lök inom lökskärare. inom detta inledande exemplet rör regeln pluralbildning samt inom detta andra exemplet enstaka regel till hur sammansatta mening förmå bildas.

Termen morfologi introducerades från August Schleicher 1859: Für die Lehre von der Wortform wähle ich das Wort "Morphologie" ("Vad gäller läran angående ordformerna, väljer jag termen 'morfologi'", Mémoires Acad. Impériale 7/1/7, 35).

Lexem samt ordformer

[redigera | redigera wikitext]

I vardagligt tungomål existerar termen ord tvetydigt. ifall oss återvänder mot exemplet tillsammans med potatis samt potatisar, därför existerar dessa inom ett innebörd identisk mening (båda existerar dem substantiv såsom avser identisk typ från rotväxt, enbart antalet skiljer sig åt), dock inom enstaka ytterligare innebörd existerar dem numeriskt värde olika mening (de förmå ej inom varenda typer från satser bytas ut mot varandra).

Skillnaden mellan dessa numeriskt värde betydelser från mening existerar troligen den maximalt fundamentala samt viktiga inom morfologin. Den inledande betydelsen, var potatis samt potatisar anses existera identisk mening, kallas till lexem, den andra till ordform. vid sålunda sätt är kapabel oss yttra för att potatis samt potatisar existerar olika former från identisk lexem. dem numeriskt värde orden potatis samt potatisskal avser däremot ej identisk typ från objekt, samt dem utgör numeriskt värde olika lexem.

Den form eller gestalt vilket vanligen används till för att företräda en lexem, kallas till dess grundform alternativt lemma.

Böjning samt ordbildning

[redigera | redigera wikitext]

Om man tar begreppet lexem inom beaktande, förmå man urskilja numeriskt värde typer från morfologiska regler. Några regler rör hur olika ordformer står inom relation mot varandra, medan andra regler rör hur olika lexem står inom relation mot varandra. Den inledande typen från regler kallas till böjningsregler samt den andra typen på grund av ordbildningsregler. en förenklat sätt för att uttrycka detta existerar för att ordbildningsregler skapar nya mening (det önskar yttra lexem), medan böjningsregler skapar nya ordformer från identisk mening (lexem).

Ordbildningsregler förmå man dela upp inom numeriskt värde typer: avledning samt sammansättning. Sammansättning existerar då man utgår ifrån numeriskt värde alternativt flera fullständiga lexem samt fogar samman dessa mot en nytt lexem. Potatisskal existerar mot modell en sammansatt mening, då både potatis samt skal existerar fullständiga lexem. Avledning å andra sidan existerar enstaka typ från ordbildning var varenda komponenterna ej existerar självständiga lexem, utan några från dem existerar mot modell prefix alternativt suffix. vid därför sätt existerar mot modell termen oberoende bildat från prefixet o-, vilket fogats mot lexemet beroende. Beroende inom sin tur existerar bildat från lexemet bero, mot vilket fogats suffixet -ende. Dessa affix existerar alltså ej lexem, dock dem existerar ändå betydelsebärande orddelar – språkets minsta betydelsebärande enhet.

Gränsdragningen mellan böjning samt ordbildning existerar långt ifrån ständigt lika lätt för att utföra vilket inom exemplen ovan. detta finns en flertal fall var oenighet råder angående om ett given regel bör betraktas såsom ett böjningsregel alternativt ett ordbildningsregel.

Paradigm samt morfosyntax

[redigera | redigera wikitext]

Begreppet paradigm (böjningsmönster) existerar nära associerat tillsammans med begreppet böjning. en lexems paradigm existerar varenda dem ordformer såsom detta är kapabel inträffa inom, grupperat efter språklig kategori. Välkända modell vid paradigm existerar verbkonjugationer samt substantivens deklination.

De olika ordformerna kunna ofta ställas upp inom tabellform, tillsammans gemensamma särdrag såsom tempus, aspekt, modus, numerus, genus alternativt kasus såsom kategorier. ett tabell ovan dem personliga pronomina inom svenskan skulle mot modell nyttja sig från kategorierna individ, numerus, genus samt kasus.

Vilka kategorier likt används på grund av för att gruppera mening inom paradigm beror vid vilket vilket existerar syntaktiskt betydelsefull på grund av språket inom fråga. inom en tungomål var mot modell verbet måste böjas beroende vid subjektets numerus, existerar självklart numerus enstaka betydelsefull kategori.

Den allra största skillnaden mellan böjning samt ordbildning existerar för att dem olika böjningsformerna existerar organiserade inom paradigm, vilka bestäms från syntaktiska krav. Den sektion från morfologin vilket behandlar samspelet mellan syntax samt morfologi kallas till morfosyntax, samt inom morfosyntaxen sysslar man ej tillsammans ordbildning.

Allomorfer samt morfofonologi

[redigera | redigera wikitext]

I beskrivningen ovan förbigicks detta faktum för att ej varenda substantiv bildar plural genom för att foga -ar mot lexemets grundform. inom själva verket finns detta en flertal ändelser vilket används till för att forma plural: flicka använder -or, träd använder nollplural tillsammans med mera.

Det existerar enstaka från dem största källorna mot förvirring inom morfologin för att detta ytterst sällan råder en ett-till-ett-förhållande mellan funktion samt struktur. inom detta fall förmå -ar, -or, -er samt nollplural betraktas likt varianter från en pluralmorfem. liknande varianter kallas på grund av allomorfer.

Man kunna skilja vid flera typer från allomorfer. inom vissa fall råder fri variation mellan vilken variant man använder, dock vanligen existerar vilken allomorf vilket skall användas betingad från fonologiska regler. detta förekommer även för att ett funktion, såsom plural, fylls från enstaka struktur såsom ej vid något sätt existerar fonologiskt relaterad mot andra former, sålunda kallad suppletion.

Det vanligaste existerar dock den fonologiskt betingade variationen mellan allomorfer. Olika fonologiska regler bestämmer vilka typer från språkljud vilket är kapabel inträffa tillsammans, samt morfologiska regler skulle behärska leda mot för att dessa fonologiska regler bryts. Språket löser då detta genom för att nyttja sig från ett fonologiskt acceptabel allomorf. Studiet från hur allomorfer uppstår genom en samspel mellan språkljud samt morfologi kallas på grund av morfofonologi. flera morfofonologiska regler faller beneath detta såsom kallas på grund av sandhi.

Lexikologi

[redigera | redigera wikitext]

Lexikologi alternativt lexikal morfologi existerar den sektion från morfologin liksom sysslar tillsammans med ordförrådet, vilket ifrån morfologins synvinkel existerar dem lexem vilket en tungomål använder sig från. Denna sektion från morfologin sysslar maximalt tillsammans med ordbildning, vare sig detta rör sammansättning, avledning alternativt lånord.

Morfologisk typologi

[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet delade filologer in världens tungomål baserat vid deras morfologi. Denna indelning klassificerade vissa tungomål likt isolerande, vissa likt agglutinerande samt vissa såsom syntetiska. Utmärkande till dem isolerande språken fanns för att dem ansågs äga många lite morfologi (åtminstone böjningsmorfologi). dem agglutinerande språken ägde språkets minsta betydelsebärande enhet liksom fanns lätta för att urskilja samt separera ifrån varandra. dem syntetiska språken plats rika vid böjningsmönster, var ett enskild form eller gestalt kunde omfatta flera separata funktioner. detta klassiska exemplet vid en isolerande tungomål existerar kinesiska, vid agglutinerande tungomål turkiska samt vid syntetiskt tungomål latin alternativt grekiska. dock då man tar den stora variation såsom återfinns bland världens tungomål blir detta tydlig för att detta ej går för att enkelt dela in dem inom dessa tre kategorier.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, tidigare version.

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

• Bauer, Laurie. (2003). Introducing linguistic morphology (2nd ed.). Washington, D.C.: Georgetown University Press. ISBN 0-87840-343-4.
• Bubenik, ljus. (1999). An introduction to the study of morphology. LINCON coursebooks in linguistics, 07. Muenchen: LINCOM Europa. ISBN 3-89586-570-2.
• Haspelmath, Martin. (2002). Understanding morphology. London: Arnold (co-published bygd Oxford University Press). ISBN 0-340-76025-7 (hb); ISBN 0-340-76026-5 (pbk).
• Katamba, Francis. (1993). Morphology. Modern linguistics series. New York: St. Martin's Press. ISBN 0-312-10101-5 (hb); ISBN 0-312-10356-5 (pbk).
• Matthews, Peter. (1991). Morphology (2nd ed.). Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-41043-6 (hb); ISBN 0-521-42256-6 (pbk).
• Spencer, Andrew, & Zwicky, Arnold M. (Eds.) (1998). The handbook of morphology. Blackwell handbooks in linguistics. Oxford: Blackwell. ISBN 0-631-18544-5.